På DN-debatt publicerar idag ett gäng kända författare, skådespelare, artister, mm en artikel till stöd för IPRED, piratjägarlagen. Argumentationen känns igen från tidigare men kan ändå vara värd att titta på.
“Låt IPRED bli en nystart för en debatten om upphovsrätt på nätet” uppmanar författarna. Det kan man ju tycka, men det gängse är ju att debattera innan beslutet fattas - inte efter FRA-lagen i färskt minne kan man i och för sig börja fundera).
Huvudtesen i argumentationen, det som nämns flest gånger i artikeln, är emellertid att debatten har saknats. Vilken sten författarna bott under den senast tiden framgår inte, men vi andra kan konstatera att det inte riktigt håller. Den berömda gruppen på Facebook med 20000 medlemmar visar på att åtminstone några tagit ställning, till det kommer tidningsartiklar, blogginlägg etc. Helt enkelt fel - debatten finns, den för bara inte fram debattörernas åsikter.
Anledningen till att författarna upplever sig så ensamma med sina åsikter förklaras inte med att den motsatta uppfattningen skulle ha fler anhängare (de 20000 facebookarna beskrivs som få men högljudda). Nej, piratjägarna har skrämts till tystnad!
Gång efter gång i artikeln nämns hur politiker stått passiva, få har vågat stå upp mot piraterna, en piratagenda har tillåtits dominera politik och medier. Vad beror detta på? - Jo: Många inom författarnas sfär har fått känna av “våldsamma påhopp och hatattacker”. “Att ta ställning mot piratkopiering medför ofelbart mängder med hatmejl, påhopp och andra obehgligheter”.
Artkelförfattarna försöker alltså måla upp bilden av ett rättslöst samhälle där en liten grupp hotfulla, högljudda och kriminella pirater styr och ställer som de vill. Allt medan politiker och skrämt förtryckta kulturarbetare gömmer sig tysta i stugorna. Är det ett sånt samhälle vi vill ha? va? va? va?
Som om denna laglöshet inte vore nog så använder debattörerna det gamla men icke desto mindre felaktiga argumentet att nedladdning dödar kreativiteten.
“Piratkopieringens största förlorare är därför alla de unga fantastiskt begåvade kreatörer som aldrig får chansen att kunna leva på sitt skapande. En hel generation av svensk talang riskerar att gå förlorad.”
Dessvärre har nog inte författarna dragit rätt slutsatser av sina resonemang: Varför skulle detta samhälleliga moras bara drabba en generation? Rätt formulering i citatet ovan skall vara “Vi kommer aldrig mer någonsin se något talangfullt skapas i Sverige - stjärnstopp!”.
Egentligen är det bara tröttsamt. Vi vet att artikelförfattarnas argumentation haltar betänkligt.
- Fri spridning av information på internet dödar inte kreativiten, däremot tar det knäcken på affärsmodeller som bygger på en begränsad tillgång på information.
- Hatmejl och trakasserier är inget argument för att införa en lag om upphovsrätt. Gå och polisanmäl!
- Att enskilda företag med vinstintresse skall få jaga enskilda fildelare är inte “mjukare alternativ till polisanmälan”, lika lite som Hells Angels är ett mjukare alternativ till kronofogden. Det är åklagare och polis som skall ta hand om eventuella brott - punkt slut.
- Fortfarande talar man om “uppladdare” och “nedladdare”. Lyckas vi bara näpsa “uppladdarna” så finns ju inget att ladda ner. 1500 pers. möjliggör 90% av den illegala fildelningen enligt debattörerna. Det är helt enkelt fel. Med bittorrenttekniken som bland annat The Pirate Bay använder är alla användare samtidigt uppladdare och nedlddare. I skrivande stund har sajten 22.353.865 anslutningar. 22 miljoner som samtidigt laddar upp och ner.
Vad författarna aldrig berör i sin artikel är att den egna affärsmodellen nu är satt ur spel. Förr i tiden fanns det ett begränsat antal exemplar av varje skiva eller film. Det antalet tillsammans med efterfrågan kunde bestämma priset. När nu digital kopiering är så enkel att så gott som varje människa i Sverige kan framställa ett eget exemplar i sin egen dator är det dags att tänka om.
